torsdag 30 april 2015

Sömnad: Hudson pants

Jag har alltid trott att det är väldigt svårt att sy kläder. Min moster är sömmerska, med gedigen utbildning och lång erfarenhet. Och jag trodde att det var nödvändigt för att sy ett plagg. Men när jag såg stickare lägga upp bilder på vackra sömnadsalster så tänkte jag att jag nog också ska försöka. För de är ju stickare i grunden, inte sömmerskor - och om de kan så kan jag väl också testa. Därför får sömnad ta plats här också, bland alla stickningar - det kanske inspirerar någon annan stickare - precis som Linnéa, Maria och Clara inspirerade mig.


De här byxorna behövde jag verkligen - något så sällsynt som ett par bekväma byxor, såna som inte klämmer åt någonstans.
Mönstret heter Hudson Pant och kommer från True Bias, jag fick skriva ut massa A4-sidor och limma ihop dem. Inget svårt men tidskrävande, och tiden är en bristvara - alltså var detta klistrande inte ett favoritmoment.

Men sen var det bara att sätta igång.
Jag sydde hela byxan på overlocken, det gick snabbt och smidigt trots att jag behövde justera storleken under tiden. Mönstret är nämligen gjort för trikå med 40% stretch men jag valde att sy i jeans, vävt tyg med bara lite stretch i. Tyget kommer från Stoff och stil, det gick åt ca 1,5 meter.

Hade jag sytt i trikå hade jag valt att göra storlek 6 eller 8 men nu gick jag upp till storlek 12, för att kompensera för brist på elasticitet i tyget. När byxbenen var ihopsydda visade det sig att byxorna var alldeles för stora så jag skar bort ca en centimeter på yttersömmarna (fördelen med overlock, bara att sy så skär den bort överflödet). Det hade alltså säkert räckt med att utgå från storlek 10 istället för 12.
Även midjemudden var för stor, där skar jag bort en centimeter åt gången och provade tills den kändes lagom att dra över höfterna.
Vad som däremot var för smalt var muddarna på byxbenen - de ska sitta tajt och det är egentligen där det mesta av elasticitet behövs. Jag fick klippa ut nya delar och lägga till hela 10cm i omkrets till det ursprungliga mönstret i storlek 12. Och då blev mudden lagom.




Byxorna blev klara förra veckan och jag har sen dess använt dem varenda dag. De går under namnet flyttbyxor - det är nog det sista projektet som blivit klart innan vi flyttar.

fredag 17 april 2015

Fortnight till Pontus

Så kom våren på riktigt och rävmösan blev alldeles för varm. Jag fick sticka en ny lite snabbt.
Det blev då ett beprövat mönster - Garter Ear Flap Hat. Jag tror faktiskt inte att barnen kommer nånsin ha någon annan modell av öronlappar - de sitter helt perfekt.


Efter några varv av rätstickning började jag sticka diagrammet från Fortnight - en annan gammal favorit.


Storlek Large med tunnare garn på stickor 4mm gav en mössa som passar ettåringen perfekt. Garnet är Wollmeise DK, rester från Umaro-filten. Matchar perfekt :)





torsdag 16 april 2015

Lammull på väggarna

När vi för nästan åtta år sen flyttade till Göteborg fick vi bo på hotell i ett par månader. Det var ett sådant modernt lägenhetshotell, med små radhus inredda enligt principen "ljust och fräscht". Väggarna var gråmålade och jag trivdes så bra med den lugna, neutrala färgen att jag tog reda på vad nyansen hette. Då hette den S1000N. När vi sen flyttade in i lägenheten målade jag om alla rummen i samma färg.

Nu ska nya huset målas invändigt så vi tog en tur till färghandeln för att hämta färgkartor. Under åren har färgerna tydligen fått nya namn, charmigare än sifferkombinationer. "Vår" gråa nyans heter nu Lammull. Inte konstigt att jag gillat den så mycket och inte tröttnar efter alla år.
Lammullsfärgade väggar...

torsdag 9 april 2015

Bebiskoftan och bebistiden


Den här lilla koftan blev fotograferad redan för ett par veckor sen, då tog Clara några bilder medan jag försökte få bebis att vara stilla. Sen hann jag aldrig visa bilderna (jag hinner inte göra något alls längre) och nu kändes dem inaktuella - han står ju helt rakt nu, går nästan själv.


Så i helgen tog jag nya kort, utomhus i vårsolen. Han blev så ställd över att få vara ute på marken för första gången att han inte ens försökte smita iväg. Också ett framsteg.


Koftan var ett sånt projekt som stickades för att den faktiskt behövdes, Loki-koftan blev urvuxen och vi behövde en ny. Enklaste modellen, stickad i restgarn. Fort gick det...


Mönstret heter Little Coffee Bean Cardigan och finns gratis på Ravelry, garnet är Peruvian Highland Wool från Filcolana. Storleken är 12 månader och den passar precis på den nyblivna ettåringen.


Ett år har han fyllt. Bebistiden är över för den här gången och jag kom att tänka på tiden då jag blev förälder för första gången - vilken skillnad... 

Det första året som förälder var ett elände - jag var inne i en djup depression, utmattad av en otroligt jobbig graviditet och tiden strax innan den, tyngd av alla förväntningar som bara en nybliven mor kan möta... Och alla skuldkänslor - för jag borde ju varit lyckligast i världen, tacksam över att ha fått ett barn. Istället satt jag apatisk i ett hörn och ville mest bara sluta känna nånting överhuvudtaget.

Nu med två barn blev det knappt någon skillnad - vardagen har rullat på. Fritiden försvann visserligen, att sitta framför datorn eller sticka går inte längre. Men annars är det som vanligt, bara bättre - barnen har alltid varandras sällskap, vi är fler och har roligare än förut.
Skönt att det blev så annorlunda. Önskar att jag visste det då, för fem år sedan.



tisdag 17 mars 2015

Vårtecken


Ett tydligt vårtecken är för mig suget efter linstickning. När dagarna blir längre och solen tittar fram vill jag hålla lingarn i händerna.

Jag gick in på Ravelry och hittade den perfekta sommartoppen - Slope från Shibui knits. Det var kärlek från första ögonkastet - jag älskar linjerna i den enkla toppen. 
Inget passande garn fanns dock i garnskåpet så efter lite funderingar bestämde jag mig för att prova lingarn från Magasin Duett (samma garn finns även hos Tant Kofta).
Nu har jag stickat några cm och är så nöjd - mönstret är riktigt trevligt och välskrivet och garnet är härligt att jobba med. Ett extra plus är att garnet kommer i nystan - bra att kunna börja sticka direkt.


Och så vill jag odla. Det är jag riktigt usel på, alla växter som funnits här hemma har efter kort tid hamnat i komposten. Men jag ger det en ny chans då och då, och se - där kommer det faktiskt upp nånting. Basilika, dill och gräslök har tittat fram. Körsbärstomater sådde jag med barnet igår, får se om något kommer upp även där. 


Vår, äntligen! Nu räknar vi dagarna tills vi får nycklarna till huset, med trädgård och balkong...
Men först ska den här lilla räkan fylla ett år!



torsdag 5 mars 2015

Stora Loki



Stora Loki har varit färdig ett tag och använts flitigt men först nyligen lyckades jag ta några kort på den - det blir ju lättare nu när dagarna är lite längre och ljusare.


När Lilla Loki var färdig ville så klart stora barnet ha en likadan. Och där har jag lärt mig nånting -  om båda barnen ska ha koftor från samma mönster så ska jag sticka den stora först. För det är ju självklart att barnet väljer samma färger som bebisen har, och det känns inte lika roligt att sticka två likadana saker, speciellt när det andra plagget är större.
Nu kändes det som att jag höll på med en och samma kofta i en evighet.


Koftan är stickad i Peruvian Highland Wool från Filcolana. Jag hade garn så det räckte och behövde inte ha mönsterfärgerna på ärmarna (som blev en nödlösning på bebisens kofta pga brist på garn) men barnet ville så klart ha ärmarna likadana... Och det blev ju bra, mörka ärmmuddar tål mer lek.


Av resterna stickade jag ett par vantar. Orkade inte göra något flerfärgsstickat, sydde bara på gråa yllehjärtan för att matcha koftans färger.


För första gången sydde jag band på insidan för att gömma steeken, det blev ok men kanten blev lite väl tjock. 
Och så kom jag ihåg att sätta några förkortade varv på ryggen, strax under oket. Det glömde jag på bebisens kofta och det gör inte lika mycket då han mest ligger eller sitter. Men på ett barn som går är det bra med lite högre halskant bak - då sitter plagget bättre.


Vi är rätt nöjda med projektet, både barnet och jag.














måndag 2 mars 2015

Hyllremsan


Den här sjalen höll mig sällskap under den intensiva perioden med bostadsaffärer, semester och sjukdom. Och den var ett förträffligt sällskap - mjuk garn och enkelt mönster som ger fint reslutat. Jag har verkligen njutit av att ha detta projekt i händerna.

Sjalen stickade jag åt Tant Kofta, hon skrev ett nytt mönster och sökte någon som kunde sticka upp ett visningsexemplar åt henne. Och det passade mig perfekt - jag "måste" sticka men inser nu att hushållet börjar mättas på stickat, det ligger högar med stickade sjalar och tröjor som aldrig ens blivit använda. Och då passar det perfekt att sticka åt någon annan.

Garnet är Royal baby alpacka - ett supermjukt, tunt, lätt och mysigt garn. Pärlorna och avmaskningskanten ger sjalen en skön tyngd. Det var första gången jag stickade med pärlor och det var faktiskt mycket smidigare än jag trodde - det gick snabbt och var roligt.


Mönstret släpptes i helgen, på Fårfesten i Kil. Det är sällan jag blir imponerad av ett mönster nuförtiden men här blev jag det - Tant Kofta har nämligen lyckats lösa problemet med stramande kanter som annars är ett vanligt bekymmer i den typen av sjalar. Den rundade, avlånga formen kräver många ökningar och då är det lätt hänt att kanten inte blir tillräckligt elastisk - men Tant Kofta löste det finfint.

Det jag ångrar är att jag inte tog bättre bilder. Sjalen plockades bort från blockningsmattan en kvart före lägenhetsvisningen och skulle postas direkt så den skulle hinna fram innan Fårfesten - det fanns helt enkelt inte tid att ta några snygga bilder. Men jag ska sticka mig en egen Hyllremsa och då ska den fotas ordentligt.