onsdag 16 oktober 2013

Redo för kylan



I våras tänkte jag att det nog vore bra att sticka något färgglatt och varmt, något som skulle göra det roligare att möta kylan i, när den väl kom.
En mössa och en krage skulle det bli. Valet föll på det mössmönstret som jag stickat i flest exemplar till mig själv, den här är faktiskt min tredje. Jag gillar passformen, mössan är stor och pösig och består mestadels av aviga maskor (ja, jag älskar aviga maskor!).
Den stickningen gick fort, var riktigt trevlig och resultatet blev precis lika bra som de två första gångerna.


Sen la jag upp den matchande kragen. Mönstret finns i 3 storlekar, jag valde Medium för att kunna ha den under eller över jackan. Efter resåren började problem - flätmönstret matchade inte resåren, och jag är alldeles för petig för att låta det vara. Förstår inte heller varför, flätmönstret på mössan går perfekt ihop med resåren så jag hade inte ens en tanke på att kolla upp det innan jag satte igång.
Jag tappade suget, värmen kom igång på riktigt och den påbörjade kragen hamnade i garderoben över sommaren.
Men när kylan kom tillbaka tog jag upp den igen, repade upp, räknade om resåren och stickade vidare.
Kragens konstruktion bygger på att stickorna byts mot smalare och smalare allt eftersom, mönstret stickas nerifrån och upp och börjar på stickor 6mm, därefter byts stickorna gradvis mot smalare (5,5mm, 5mm) och den andra resåren ska stickas på stickor 4,5mm.


Jag fortsatte, bytte stickorna mot smalare, började på de upp och nervända flätorna (som syns på bilden ovan), maskade av, provade och... kunde knappt andas.
Den var så bylsig och kompakt (eftersom den ju stickades riktigt tät på slutet) att den stod av sig själv och slutade nånstans vid ögonen (har inte ens hunnit ta någonn bild innan jag direkt repade upp).

Så  jag valde att ta bort det vända flätmönstret och stickade allt på samma sticka för att istället bära den upp och ner mot vad som var tänkt från början. När jag väl tog bort de andra flätorna så blev kragen mycket vidare - flätorna drar ju ihop stickningen medan slätstickning låter den "flyta ut".


Och nu, till slut, är jag nöjd. Mest nöjd är jag över garnvalet - Osprey är fantastisk, inte minsta påverkan av alla uppreppningar, inte en knut i någon av de tre härvorna, perfekt runt och spänstigt garn som funkar utmärkt till flätor (och till allt annat också, för den delen).

Det som var en besvikelse var min upplevelse av mönstren - mössan (som jag teststickade åt designern) var riktigt genomtänkt, medan kragen var som den var. Konstigt att det kan vara så olika med mönster som ändå ska matcha.

Men nu så, nu är jag rustad för vintern.



Mössa, storlek S/M.
Mönster: Dripping on the Side
Garn: Quince and Co. Osprey, färg Nasturtium, en härva (100g) räckte precis.
Stickor: 4mm till resåren och 6mm till resten.

Krage, storlek M med modifikationer.
Mönster: Dripstones Cowl 
Garn: Quince and Co. Osprey, färg Nasturtium, 160g
Stickor: 6mm






2 kommentarer:

  1. Snyggt! Jag har haft några såna där suck-projekt också. Det fina med dem är att det oftast blir bra i slutänden - och att man lär sig en massa.

    SvaraRadera
  2. Den blev ju riktigt bra tillslut, kragen. Färgen är otroligt fin, du kommer att passa fint in bland höstlöven

    SvaraRadera