Det var en rolig stickning, precis vad jag behövde - lite sånt som jag redan kan och gillar (contiguous-metoden, avkopplande slätstickning i mängder) och lite sånt som jag fick göra för första gången (fickor, German short rows).
Det första Rowan-garnet har visst redan utgått. Synd, tycker jag, för det är ett trevligt garn - runt, mjukt, ulligt och dessutom ekologiskt. Garnet är inte superwashbehandlat, det gillar jag.
Rowan Felted Tweed gillade jag inte lika mycket under själva stickningen, det kändes lite plastigt, hårigt och svettigt. Men efter tvätt och blockning blev det både fylligare och mjukare.
Jag är nöjd med garnvalet.
Jag är nöjd med garnvalet.
Själva koftan är jag också nöjd med, den är varm, mjuk och sitter bra.
Beige är inget jag brukar klä mig i men ibland är det kul att gå utanför den självklara färgskalan.
Beige är inget jag brukar klä mig i men ibland är det kul att gå utanför den självklara färgskalan.
Idag fick familjen ett ryck och städade bort julen, så skönt det känns!
Jag väntar aldrig så länge som en "ska" med att plocka undan julpynt.
Julen är över, nu ska det vara rent, fräscht och färgglatt, inget rött, inget glitter.
Jag väntar aldrig så länge som en "ska" med att plocka undan julpynt.
Julen är över, nu ska det vara rent, fräscht och färgglatt, inget rött, inget glitter.
Det är något med jul som får mig att bli rastlös och fylld av skuldkänslor.
Visst, vi firar enkelt och utan stora ambitioner. Vi njuter av att vara lediga och kunna göra det vi vill.
Men någonstans ifrån får jag alltid en känsla av otillräcklighet, jag är obekväm med traditioner jag inte har bra koll på (eller inte har lust att följa, ärligt talat förstår jag inte alls vitsen med till exempel Kalla Anka).
Det känns som att jag borde göra något mer än det jag gör. Och det kommer från mig, inte från någon annan. Så det är jag själv som får brottas med det.
Visst, vi firar enkelt och utan stora ambitioner. Vi njuter av att vara lediga och kunna göra det vi vill.
Men någonstans ifrån får jag alltid en känsla av otillräcklighet, jag är obekväm med traditioner jag inte har bra koll på (eller inte har lust att följa, ärligt talat förstår jag inte alls vitsen med till exempel Kalla Anka).
Det känns som att jag borde göra något mer än det jag gör. Och det kommer från mig, inte från någon annan. Så det är jag själv som får brottas med det.
I år lyckades jag inget vidare, pustade ut först på mellandagarna.
Det blev även så tydligt hur ensamt vårt barn är.
Det blir inga stora julaftnar med massor av kusiner, det finns helt enkelt inga kusiner att umgås med. Inget jag kan påverka men ledsamt ändå.
Men nu så, nu är det nyårsafton.
2013 har varit ett bra år, med nya kompisar och vänner, värdefulla möten, inspiration...
2014 får gärna vara minst lika bra.
Det blir inga stora julaftnar med massor av kusiner, det finns helt enkelt inga kusiner att umgås med. Inget jag kan påverka men ledsamt ändå.
Men nu så, nu är det nyårsafton.
2013 har varit ett bra år, med nya kompisar och vänner, värdefulla möten, inspiration...
2014 får gärna vara minst lika bra.
GOTT NYTT ÅR!
