onsdag 27 november 2013

Tröjtork

Senaste stickrelaterade prylen är något som kallas tröjtork.
Namnet är missvisande, den är för liten för vuxentröjor men den passar perfekt till alla småsakerna som gärna ramlar ner från torkställningen.


Prylen består av en cirkelformad vajer och nylontyg. Vajern kan böjas och formas (med hjälp av band och spänne på baksidan) vilket tillåter luften att cirkulera även under tvätten och gör att tjocka stickade saker torkar snabbare. Jag upplever i alla fall en stor skillnad mot att ha de liggande på blockningsmattan, där har ju luften svårare att cirkulera.
Sen kan den fällas ihop till mindre format för förvaring, smidigt.
Stora stickningar blockar jag på blockningsmattan men alla småsaker som inte behöver nålas fast och som jag inte ens orkar centrifugera (och som alltså är mycket blötare än vanligt) funkar den utmärkt till.

tisdag 26 november 2013

Början på en kofta

Bland det bästa jag vet: en låda full med garn, favoritstickan och ett koftmönster som ska testas.

Rowan Felted Tweed och Rowan Purelife Organic Wool har jag varit nyfiken på rätt länge men aldrig hittat något passande mönster.

Mönstret är Blue Sand av Rililie, en teststickning som jag ska roa mig med de kommande veckorna. Precis vad jag behöver just nu.



måndag 25 november 2013

Varm tröja till en liten kompis

I början av året fick jag veta att en kompisfamilj ska flytta utomlands. Vi har umgåtts i 4 år, sen våra jämngamla barn var nyfödda.
Snart åker de, och kommer att saknas.

En flytt mitt i vintern innebär (i min värld) ett behov av ny ylletröja som kommer att hålla lilla kompisen varm.
Och så här blev den - enkel, naturvit med muddar i kontrastfärger för att bryta av det ljusa.




Mönster heter Tea with Jam and Bread och är skrivet av Heidi Kirrmaier, en av mina favoritdesigners. Det är ett jättebra basmönster som kan varieras i oändlighet. Tröjan stickas uppifrån och ner och kräver ingen montering. Mönster finns i storlekar från 4 år, genom damstorlekar, upp till XXL för herrar. Jag har tidigare stickat en tröja till mig efter samma mönster och trivs väldigt bra i den lösare, lediga passformen.

Garnet är Drops Big merino, något tjockare än mönstret rekommenderar men funkade bra ändå. Tröjan är varm, lättskött och sticks inte.


Mönster: Tea with Jam and Bread av Heidi Kirrmaier
Storlek: någonstans mellan 4 och 6 år
Garn: Drops Big Merino i färgerna 01 - natur (290 gram, strax under 6 nystan), 14 -grön (10 gram) och 02 - grå (30 gram)
Stickor: 4mm till resåren och 5mm till slätstickningen.




torsdag 21 november 2013

Lite färdigt, lite planering

Nog märks det att jag saknade stickningen! Kastade mig över små projekt för att få något färdigt. Nu sitter jag i skenet av Ott Lite-lampan (hur klarade jag mig utan den?), fäster trådar och planerar nya projekt.



Fick i veckan en fråga om jag vill teststicka en kofta. Och det vill jag så gärna, modellen verkar perfekt! Axlarna på koftan är fantastiska, en kombination av olika favorittekniker som jag aldrig sett samtidigt i ett enda mönster.
Fickor har jag aldrig vågat mig på heller så det känns bra att bli "tvungen" till det, så som det var med Tubular Cast on.

Jag vill sätta igång direkt men har inget garn som passar.
Koftan stickas i DK-tjockleken och då vore ju Wollmeise DK ett självklart val, om det inte var för vikten...
Den färdiga koftan i storlek S skulle då väga ca 800g, plus innehållet i fickorna.
Dels trivs jag inte i tunga plagg (mina beniga axlar ser då ut som en bortglömd galge under koftan), dels vet jag inte om konstruktionen håller för det.
Vid tyngre stickade plagg är nog sömmar att föredra. Jag är ju annars väldigt förtjust i koftor som stickas uppifrån och ner och inte kräver montering men sömmar fyller ju också en funktion, hjälper till att hålla upp konstruktionen.

Så jag letar efter luftigare garn, surfar för fullt men hittar inget. Det får bli en utflykt till Tummelisa i morgon och förhoppningsvis kan jag sätta igång med koftan under helgen.

måndag 18 november 2013

Äntligen måndag!

Vilken vecka vi har avklarat...
En intensiv blandning av trevligheter (inte mindre än 3 födelsedagsfiranden - barnet har hunnit bli 4 år), och lika många påfrestande hälsokontroller på det.
Egentligen är kalas riktigt kul men såna intensiva upplevelser i kombination med sömnlösa nätter och ständig smärta blir rätt utmattande. 

Jag är inte speciellt social just nu, har svårt att hänga med och sortera intryck och sen sitter jag och ältar allt jag kunde sagt eller gjort annorlunda i möten med andra människor. Har inte ältat på det visset på ca 10 år, trodde väl att jag blev klokare med åren och därför slutade bry mig om saker som ändå inte går att påverka men tydligen har jag inte det. 
Bara äldre, inte klokare.

Men nu, en ny vecka, med knappt något inplanerat - skönt. 

Nu ska jag sticka på alla projekten som fick vila under tiden. 



fredag 8 november 2013

Fredag

Det är något rastlöst med våra fredagar. Vi är hemma men jag finner ingen ro till att sitta och pyssla eller leka (eller till att sitta överhuvudtaget). Istället försöker jag hinna med allt som jag inte hunnit göra under veckan. Har till och med putsat fönster, i ett desperat försök att fånga lite dagsljus. Och rastlöshetsdimman blir tätare och tätare...
Inte blir det mycket stickat heller, två roliga projekt ligger och vilar men när barnet väl sover på kvällen är jag alldeles för trött, kan ha att göra med att jag nu vaknar vid 3-4 och är rastlös på nätterna med...
Och jag känner igen den här rastlösheten, oron, ångesten... och doktorns "ring om du känner igen symptomen" ekar i huvudet men jag skjuter fram det med, för så illa är det inte, inte än. Jag kan fortfarande finna ro däremellan.


Att klappa garn är rogivande, två fina härvor från Wollmeise anlände igår. Det rosa ska en julklapp stickas av, den turkosa fick följa med i, hm... besparingssyfte? Frakten skulle bli densamma oavsett om det var en eller två härvor och då är det mest logiska och lönsamma att beställa två, så klart. Kan säga att jag är bra på att spara, på det viset i alla fall.

Att nysta garn är rogivande det med, får väl nysta upp det rosa och leta efter ett passande mönster.

söndag 3 november 2013

Belöningen

Efter fyra tråkprojekt på raken: två par strumpor till barnet,



ett par halvvantar till sambon,


och ett par raggsockor i herrstorlek (som skymtade i förra inlägget) är jag värd en belöning. 
Egentligen var det inte så jobbigt att sticka tråksakerna, de stickade sig själva i barnrummet medan barnet lekte och pysslade. Det är den största fördelen med såna här enkla projekt som inte kräver eftertanke, de kan stickas lite överallt medan jag gör annat.
Halvvantarna tog längst tid då jag fick improvisera. Det slutade med 52 maskor, resår 2x2, ökningar för tummen på vart tredje varv tills jag hade 17 maskor för tummen (sen plockade jag upp 3 extra maskor så det blev sammanlagt 20, lagom för en resår på 2x2). Passformen blev i alla fall bra även om sambon påstår att det skulle vara separata fingrar... Nä, det finns gränser för tråkprojekt, några fingrar stickar jag inte.

Belöningen då? Det är lyxstickningen: Marias mönster, Dauphine, och Wollmeise Pure i färgen Jeton, en härlig guldnyans. Jag har inte kommit så långt än men älskar den redan. Mönstret är inte svårt, det är välskrivet och lätt att följa, men det kräver lite mer uppmärksamhet än raggsockor, speciellt för mig som inte har vana av spetsstickning, det går rätt långsamt. Men vackert blir det och kul är det!







fredag 1 november 2013

Teststickning igen - fin mössa i tråkigt garn

Fick en förfrågan av designern Rililie om jag ville teststicka hennes nya mössa. Och ja, klart jag ville! Mössor är bland mina favoritprojekt och den här har dessutom lite annorlunda konstruktion - den stickas i två lager men resåren är endast i ett lager. Det rekommenderade garnet (Holst Garn Supersoft) hade jag dessutom hemma så det var bara att sätta igång.


Uppläggningen är den nya favoriten - Tubular Cast On (och äntligen har jag hittat en länk till en bra förklaring av metoden). Jag har nu provat några olika sätt att lägga upp med Tubular cast on och gillar bäst uppläggningen med första varvet gjort i ett restgarn - visst, det är lite bökigt sen när det varvet ska klippas bort men det är mycket smidigare att sticka de första pilliga varven när en har stadiga maskor på stickan. Dessutom måste jag vänja mig vid tanken på sax i stickat så jag kanske vågar klippa upp en tröja i framtiden.





Mössan är lätt men varm, tack vare de dubbla lagren stickade i tunt och lätt garn. Och det är alltid extra kul med vändbara saker.





Garnet däremot... nja, jag förstår inte riktigt hajpen med Supersoft. Kanske för att jag känner mig lurad av namnet, det är verkligen inte supersoft. 
Doften av spinnoljan får mig att må illa, garnet är strävt och tråden fastnar i sig själv. Just av den anledningen har jag aldrig gett mig på att sticka flerfärgsstickning med Supersoft, det är trassligt nog med en tråd åt gången.
Jag har haft detta Holstgarn länge, har stickat en kortärmad tröja av det och nu mössan, har mängder med rester men ingen aning om vad jag ska göra av det, är absolut inte sugen på att sticka något mer i det. Vanligtvis får förskolan mina oönskade garner men det känns inte som att de har användning för ett par kilometer av illaluktande mellangrå garn...

Tootitosh har skrivit om en lösning på problemet - att tvätta garnet innan användning. Men nä, det är inget för mig, inte när det finns så många andra garner att välja bland.

För visst blir det bättre efter tvätt (jag har tvättat båda mina projekt med Y3 i maskinens ullprogram) - garnet tappar lukten, fluffar till sig och fyller bättre men jag vill ju ha en trevlig upplevelse även under stickningen. Och garn som luktar illa, är strävt och trasslar in sig ger mig ingen bra stickupplevelse. 
Och då gillar jag egentligen sträva garner men på ett ulligt sätt, garn som luktar får och känns äkta. Supersoft känns kemiskt och läbbigt (under stickningen, efter tvätt blir det som sagt bättre men då kan jag inte låta bli att tänka på att den där urtvättade, läbbiga spinnoljan hamnar i havet...). Nåja, inget mer Supersoft för mig i alla fall.