tisdag 31 december 2013

Årets sista FO

Den testickade koftan blev klar strax före jul. Mönstret heter Blue Sand, är skrivet av rililie och ska publiceras nu i dagarna.


Det var en rolig stickning, precis vad jag behövde - lite sånt som jag redan kan och gillar (contiguous-metoden, avkopplande slätstickning i mängder) och lite sånt som jag fick göra för första gången (fickor, German short rows).

Det beigea garnet är Rowan Purelife Organic Wool, det orangea och bruna är Rowan Felted Tweed.


Det första Rowan-garnet har visst redan utgått. Synd, tycker jag, för det är ett trevligt garn - runt, mjukt, ulligt och dessutom ekologiskt. Garnet är inte superwashbehandlat, det gillar jag.

Rowan Felted Tweed gillade jag inte lika mycket under själva stickningen, det kändes lite plastigt, hårigt och svettigt. Men efter tvätt och blockning blev det både fylligare och mjukare.
Jag är nöjd med garnvalet.
Själva koftan är jag också nöjd med, den är varm, mjuk och sitter bra.
Beige är inget jag brukar klä mig i men ibland är det kul att gå utanför den självklara färgskalan.



Idag fick familjen ett ryck och städade bort julen, så skönt det känns!
Jag väntar aldrig så länge som en "ska" med att plocka undan julpynt.
Julen är över, nu ska det vara rent, fräscht och färgglatt, inget rött, inget glitter.

Det är något med jul som får mig att bli rastlös och fylld av skuldkänslor.
Visst, vi firar enkelt och utan stora ambitioner. Vi njuter av att vara lediga och kunna göra det vi vill.
Men någonstans ifrån får jag alltid en känsla av otillräcklighet, jag är obekväm med traditioner jag inte har bra koll på (eller inte har lust att följa, ärligt talat förstår jag inte alls vitsen med till exempel Kalla Anka).
Det känns som att jag borde göra något mer än det jag gör. Och det kommer från mig, inte från någon annan. Så det är jag själv som får brottas med det. 
I år lyckades jag inget vidare, pustade ut först på mellandagarna.

Det blev även så tydligt hur ensamt vårt barn är.
Det blir inga stora julaftnar med massor av kusiner, det finns helt enkelt inga kusiner att umgås med. Inget jag kan påverka men ledsamt ändå.


Men nu så, nu är det nyårsafton.
2013 har varit ett bra år, med nya kompisar och vänner, värdefulla möten, inspiration...
2014 får gärna vara minst lika bra.

GOTT NYTT ÅR!

söndag 22 december 2013

Finpost

För ett tag sen pratade jag garn med Anna, en stickare jag följer på Instagram men som jag aldrig träffat.
Jag var nyfiken på Donegal Tweed, det hade Anna hemma och det skickade hon till mig, bara så där. Fyra nystan i en fantastiskt fin grön nyans.


Tack så mycket, Anna!

Jag blev så klart väldigt glad över garnet, ännu gladare blev jag av omtanken.

Visst är det något med stickfolk. Så många trevliga, varma, engagerade, hjälpsamma och givmilda människor det finns i stickvärlden.
Det känns fint att vara en del av den gemenskapen.






fredag 20 december 2013

Jag ger mig inte

Det är rätt mycket nu.
Inte mycket julstress, jag är glad över att våra jular är lugna och kravlösa.
Jag håller på att bli klar med säsongens sjätte förkylning och är rejält trött på det nu. Den här gången fick jag även ögoninflammation med dubbelseende som följd, ingen stickning eller läsning funkar särkilt bra.

Men så tänker jag på hur vi hade det för 4 år sen.
Nyfödd bebis med allt vad det innebär.
En djup, lång och obehandlad depression som då hade varat i ett år.
Jag var helt slut av sjukdomen, graviditeten, förlossningseländet och komplikationer...
Jag trodde inte att jag skulle överleva till nästa vår.

Ett par förkylningar är inget i jämförelse.
Snart blir dagarna längre, den här gråa dimman släpper.
Julen blir lung och mysig, barnet njuter av allt pynt och glitter.
Det är inte så illa.

En stor omställning för mig som annars brukar tänka på min egen begravning så fort lite feber och snuva dyker upp.
Nu ger jag mig inte. Jag kanske blir en optimist?

Idag blev ögonen lite bättre och det första jag gjorde var att fästa trådar och blocka den teststickade koftan. Än är det gott om tid för teststickningen men jag vill gärna ha den klar och börja använda den.
Det blir bra det här.

söndag 8 december 2013

Rune, vackra Rune


Det här var en riktigt trevlig stickning: mönster ur den underbara boken Vantar för alla årstider, Wollmeise-garnet i den vackra kornblå färgen, flätor och en diskret volangkant.
En stickning som plockades fram när jag behövde en lugn stund för mig själv.


Den enda ändringen jag gjorde var att sticka tummens resår utan flätor, och att jag (av misstag) ökade en extra gång för tummen, annars följde jag mönstret.

Mönster: Rune, ur boken Vantar för alla årstider av Clara Falk och Kamilla Svanlund, just Rune har Kamilla skrivit mönstret till.
Garn: Wollmeise Twin i färgen Kornblume, det gick åt 53 gram.
Stickor: 2,5mm

torsdag 5 december 2013

Det går bra nu.

Barnet har lärt sig skriva både sitt namn och God Jul, det ska bli kul att skicka julkort i år.
Bebisen har blivit 24 veckor (och det betyder att hen har en chans att överleva om hen skulle födas nu).
Det är bra.

December har kommit, den månaden som jag tidigare ogillat allra mest.
Jag kommer från en kultur utan advent, där julen är press och stress, främst för kvinnor. Julhelgen var en föreställning med många förväntningar och måsten.
Men nu njuter jag av advent med levande ljus, blommor, pyssel, julkalender... Och så kan jag sätta upp obegränsat med ljusslingor utan att få pikar om att hemmet börjar likna thailändsk restaurang.

Tröjan då? Den passar och jag trivs förträffligt i den. Det lär bli det mest använda plagget i vinter, så mysig, varm och bekväm - precis vad jag behöver.




Och garnet räckte. Jag förstår inte hur det gick till, en så stor tröja av 5 härvor Cascade 220. Ren tur, ingen skicklighet (nä, jag gjorde inte ens en provlapp).

Mönstret heter Lemongrass, och jag följde det ganska noga ändå. Förutom storleksändringarna och något längre tröja gjorde jag en provisorisk uppläggning, dels för att jag inte visste hur jag ville ha kragen, dels för att kunna lägga till några förkortade varv och lyfta upp ringningen bak på nacken. Såsom mönstret är skrivet är halsringningen lika hög både fram och bak, och det gillar jag inte.



Efter två olika fototillfällen har jag gett upp och insett att det inte är objektivets fel att jag ser gigantisk ut.



Garn: Cascade 220 i färgen 8401, Silver grey, 5 härvor
Stickor: 5mm till resåren och 6mm till slätstickningen
Storlek: lagt upp storlek M, ökat till XXXL
Knappar: Knapp-Carlsson