torsdag 27 mars 2014

Pontus


I en vecka har han funnits i vårt liv. Och jag kan knappt minnas hur livet såg ut utan honom.
Han är så självklar, fyller en plats som jag inte ens visste fanns.

Han sover och äter, verkar vara en bebis av den nöjda och harmoniska sorten, i alla fall så här i början.
Maten står jag för och han äter ju dygnet runt, sover gör han helst i famnen
Så även om han bara sover och äter så har jag händerna fulla av bebis de flesta av dygnets timmar. 
Och jag njuter, sniffar och gosar. Den tiden rusar ju förbi så galet fort. 


Lite orolig var jag över hur barnet skulle reagera på nya familjemedlemmen. Men det har gått precis så smärtfritt som det kan gå - storasyster är kärleksfull, entusiastisk och stolt. 


Mycket stickat blir det dock inte. På stickorna har jag just nu en tröja som teststickas (och den plockade jag faktiskt fram igår och stickade några varv på, hurra!) och ett par strumpor som jag la upp som ett litet enkelt projekt att ha med på sjukhuset (och stickade några varv på senast på BB, för en vecka sedan...).
Men det gör inte så mycket, tids nog hinner jag sticka lite mer. 

8 kommentarer:

  1. Stort GRATTIS! Så fin han är, Pontus. Låter som om du fokuserar på att njuta av livet med alldeles ny bebis, tycker det låter som helt rätt prioritering :-) Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla!
      Ja, tiden går ju så galet fort när de är så små, det fattar jag först nu med barn nr 2, det är bäst att passa på att njuta medan det varar :)

      Radera
  2. Å, så fin han är! Ett jättestort grattis!

    SvaraRadera
  3. Vilken goding! Stort grattis till den nya familjemedlemmen.

    SvaraRadera
  4. Jag blir alldeles tårögd när jag läser vad du har skrivit. Vad skönt att det verkar ha gått så bra för er! Jag blir glad för din skull, att du får en mycket positivare start än när barnet kom. Njut på av bebisgosandet och allt som är!

    Varm kram
    /Caroline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Caroline!
      Ja, det känns lyxigt att ha en normal bebistid att njuta av. Risken för depression ökar ju om en haft det innan så lite orolig var jag ändå. Våren och ljuset kanske hjälper till, vem vet?
      Kramar!

      Radera