torsdag 30 januari 2014

UFO-katten

UFO (dvs. UnFinished Object, projekt som inte avslutats) är något sällsynt här hemma. Inte för att jag alltid avslutar det jag påbörjade, absolut inte. Men jag är bra på att repa upp direkt när jag ser att projektet inte blir bra, det är sällan något blir liggande länge.


Den här katten började jag virka för... minns inte, 2 år sedan kanske... Det enda som nu fattas är framtassarna, öronen och munnen - och det kan bli klart på 1 timme. Problemet är montering, det undviker jag gärna. 
Virkning är inte min starka sida heller, därför blev katten undanstoppad längst ner i en låda.
Nu håller jag på att röja och rensa för att göra plats åt alla bebissaker som börjar samlas hemma och den förträngda katten dök visst upp.
Den ska få en ny chans, snart. Jag ska bara sticka något som inte kräver montering först.


fredag 24 januari 2014

Regnbågsränder

Barnets tröja med regnbågsränder är klar. Eller ja, den är färdigstickad, väntar på blockning, "bara" trådarna som ska fästas...


Istället för att ta tag i det tråkiga la jag upp en ny tröja i samma färger, den här gången i bebisstorlek. Den kommer att gå ännu snabbare att sticka, och sen kommer jag att ha dubbelt så många trådar att fästa...



onsdag 22 januari 2014

Ännu en krage.

Sambon blev visst lite avis på barnets mjuka och varma kragar och ville ha en egen. Beställningar från folk som annars ratar stickat är extra roliga!


Något mönster som matchade hans önskemål hittade jag inte men efter alla barnkragar jag gjort var det bara att testa sig fram.

Med stickor 5,5mm och garn i worsted-tjockleken la jag upp 80 maskor och stickade runt i resår 2 räta, 2 aviga. När resåren mätte 12 cm ökade jag på nästa varv 20 maskor och stickade på följande sätt: 2 räta, 1 avig, öka 1 maska, 1 avig. Upprepade ökningen hela varvet ut och hade 100 maskor på stickan (resåren blev då 2 räta och 3 aviga). Denna ökning gör att kragen ligger bra även på breda axlar.


Därefter stickade jag 2 varv slätstickning och på nästa varv placerade jag ut markörer för raglanökningar, på samma sätt som för en tröja stickad uppifrån och ner: 15 maskor för varje "ärm" och 35 maskor för bak- resp. framstycke.
Sen ökade jag vid raglanmarkörerna på vartannat varv tills jag gjort 6 ökningsvarv, efter det stickade jag några förkortade varv mellan framsidans markörer. Använde mig av Wrap&turn-metoden och vände arbetet 2 maskor före förra vändningen.
Sen stickade jag ett helt varv räta maskor och plockade upp alla omslagen från förkortade varven, stickade 5 varv resår (2 räta, 2 aviga) och maskade av elastiskt.

Masktätheten i slätstickning blev 17,5 maskor på 10 cm.

Hade jag fått bestämma själv hade jag avslutat efter ökningarna i resåren (dvs då jag hade 100 maskor på stickan), stickat ett par varv resår med 2 räta och 3 aviga och maskat av.
Men nu var det sambon som skulle använda kragen och han är nöjd med resultatet även om jag tycker att raglanökningarna ger kragen lite barnsligt utseende.

Garnet är Madelinetosh MCN, fantastiskt mjukt och elastiskt. Det verkar hålla bra trots att kragen ofta fastnar i kardborrar på jackan.
Färgen heter Whiskey barrel och är svårfångad på bild, en mörk blandning av grått och brunt.



Nu väntar jag på att sambon beställer en mössa och strumpor, nu när han till slut förstått att stickat inte behöver vara strävt och sticksigt.

måndag 20 januari 2014

Provlapp

Det är inte ofta jag gör provlapp. Men när jag läste Umaro-mönstret och det visade sig att två flätstickor skulle behövas var jag tvungen att testa på något mindre än den riktiga filten.
Jag använder extra sticka endast till tjockare flätor, från 10 maskor och uppåt, annars tycker jag att det bara är bökigt och långsamt med extra sticka som är i vägen. Någon speciell flätsticka använder jag inte heller, en vanlig strumpsticka används i så fall. Nog för att jag gillar stickprylar men just flätsticka har alltid känts överflödig.


Så jag satte igång, la upp 55 maskor och stickade ett par rapporter.
Någon flätsticka behövdes så klart inte, jag testade göra som mönstret säger och använda 2 extra stickor på ett ställe men de var bara i vägen, som vanligt.
Det var bra att testa diagrammet på något mindre. Diagrammet på 28 varv såg lite skrämmande ut men visade sig rätt enkelt och intuitivt när jag väl var i gång.
Så, en yllefilt till Lilla Ko, alla är nöjda.



 Nu ska jag bara avsluta barnets randiga tröja,


och nysta upp det turkosa garnet.


Sen kan jag sätta igång med en Umaro till bebisen.




tisdag 14 januari 2014

Återkommande favoriter

Det finns två mönster som jag stickat många exemplar av (6-7 stycken av varje, minst), såna här enkla saker som nästan stickar sig själva och där resultatet alltid blir bra. Och ett utmärkt tillfälle att använda lite restgarner.

Det första mönstret är Heartwarmer - en krage som ger extra värme när små barnhänder inte orkar dra upp dragkedjan ordentligt.

Innan kylan skulle komma tänkte jag sticka en ny krage till barnet, den här gången i ull som inte är superwashbehandlad för att få en varmare krage.
Valde då en blå härva av Abuelita yarns Merino Worsted. Garnet är något tjockare än i mönstret så jag stickade storlek 2-4 år.
När kragen väl var färdig tyckte barnet att den var sticksig och för liten...


Så jag la upp en ny, i rosa Manos Silk blend. Den här gången stickade jag största storleken men på samma stickor, dvs. 4mm. Garnet är tunnare än Abuelitas och kragen blev då mer följsam. För att få den rätt varm och tjock gjorde jag resåren längre så att den kan vikas ner.
Och när båda kragarna var färdiga så var inte den blåa "sticksig och för liten" längre, nu passar det att använda båda två (fast jag fick ta bara ett kort).




Ett annat projekt som ofta finns på stickorna är halvvantar, oftast efter mönstret Sucky Thumb Mitts.
Halvvantar till barn har jag aldrig sett färdiga att köpa, och det är ju konstigt - en riktigt bra lösning för barn som vill känna på allt, och därför ogillar vantar.

Stickade i Regia Silk, här på en 2-årings händer.

Efter att ha använt många olika garnsorter (där sämsta var Drops baby merino och Regia silk, de noppades sönder vid första användning) väljer jag nu Wollmeise Twin, det tål att slitas på.

Välanvända halvvantar i Wollmeise Twin, på en 3,5-åring.

Även om jag använder tunnare garn än det som rekommenderas i mönstret (och även tunnare stickor, 3mm istället för 3,25mm) så passar de lika bra på en tvååring som på en fyraåring (till fyraåringen ökar jag dock 2 extra maskor för tummen).
Det senaste paret i orange Wollmeise Twin fick barnet i julklapp. Bäst att passa på medan det fortfarande är uppskattat med hemstickade julklappar.






onsdag 8 januari 2014

Årets första kofta

Det här var ett riktigt segt projekt. Och det trots att mönstret var roligt, garnet trevligt och stickan perfekt.

Jag la upp koftan nån gång i maj, tror jag, och tänkte att den skulle bli bra att ta med på stickcaféer. Sen blev stickcafétillfällen ovanligt få och den knappt påbörjade koftan fick vila i stickpåsen. 
I somras började magen växa och ja, det är inte lika lockande att fortsätta med ett plagg som ändå inte kommer att passa på ett tag...

I koftan satt dock min favoritsticka (lila Signature, 3,5mm) så efter teststickningen av Blue Sand-koftan bestämde jag att det var dags att befria stickan. 
Koftan blev min jullovsstickning och maskades av strax efter midnatt på nyårsnatten. Nu är det bara knappar som fattas.

En grå kofta stickad under gråa dagar kräver färgglada knappar.


En av de sakerna jag gillat mest med mönstret är att knapphålen görs samtidigt som resten av koftan - trevligt att inte behöva plocka upp maskor för att sticka kantbanden efteråt. 

När jag stickar knappband på det viset brukar jag sätta fast liten tråd/markör på samma varv som hålet görs - fast på motsatta sidan, dvs där knappen sen ska sitta. Lättare att markera platsen under tiden istället för att räkna ut knapparnas placering efteråt.
Nu är det bara att sy fast knapparna på de märkta ställena och ta bort trådarna, smidigt och enkelt.